Allt känns konstigt
Har nog kommit in i en deppig period i livet just nu för allt känns så himla jobbigt. Familjen funkar inte som den ska tackvare att det har varit så mycket strul med sjukhus och mediciner hit och dit samt att vi alla har varit sjuka hemskt mycket den senaste tiden. Har gått en hel del pengar till det också vilket jag inte bryr mig så mycket om förutom att man kunnat köpt saker till barnen istället för dom pengarna.
Men i alla fall så tycker jag att det mesta strular just nu och det tär jävligt mycket på psyket måste jag säga. Jag litar inte på mig själv ibland tackvare det, och det är inte bra. För man ska ju kunna lita på sig själv?
Men som sagt så är det en jobbig period just nu och jag försöker att inte lägga någon börda på familjen, Kan vara svårt ibland men jag lider hällre själv. Mina beskymmer och mina problem, Inte barnens.
Ekonomin är väldigt påfrestad just nu tackvare all sjukdom och att man behövt vabba så mycket, Men vad gör man inte för sina små änglar här i livet. Gör allt för mina barn så det är ju en självklarhet att man tar han om dom 24/7 så gott man kan. Pengar är inte allt men det är mycket här i livet. Önskar att vi kunde ha det bättre, Men efter mörka tider som kommer det solsken. Jag väntar på våran solstråle varje månad när lönen trillar in på kontot :)
Tyckte det var svårt att komma tillbaks till jobbet efter pausen med sjukdom och pappaledigheten. Vet itne varför men det var tugnt psykiskt och fysiskt utav någon anledning, Kan inte riktigt greppa varför men jag antar att det blir så när man är borta en längre stund och tappar vad man håller på med. Va lite omotiverad i början och väldigt trött men det släpte väl ganska snabbt när tempot kom tillbaks och alla jobb började plinga i handdatorn.
Känner dock en stor press på mig själv inom jobbet eftersom jag kan lite mera än andra vilket ger mig mera jobb som kan vara lite svårare. Men det är inte alltid en fördel för man kan göra bort sig också fast man kan sin sak och det ger konsekvenser. Men i alla fall så är det jobbigt just nu, kan inte göra så mycket just nu än att känna så.
Är i alla fall glad att jag har min familj och dom stöttar mig till 100%, Känns så himla bra att veta det. Man har alltid tanken i bakhuvudet att det finns människor som stöttar och bryr sig om en. Man är inte ensam.
Nu blir det tv och sedan sängen, Peace
Men i alla fall så tycker jag att det mesta strular just nu och det tär jävligt mycket på psyket måste jag säga. Jag litar inte på mig själv ibland tackvare det, och det är inte bra. För man ska ju kunna lita på sig själv?
Men som sagt så är det en jobbig period just nu och jag försöker att inte lägga någon börda på familjen, Kan vara svårt ibland men jag lider hällre själv. Mina beskymmer och mina problem, Inte barnens.
Ekonomin är väldigt påfrestad just nu tackvare all sjukdom och att man behövt vabba så mycket, Men vad gör man inte för sina små änglar här i livet. Gör allt för mina barn så det är ju en självklarhet att man tar han om dom 24/7 så gott man kan. Pengar är inte allt men det är mycket här i livet. Önskar att vi kunde ha det bättre, Men efter mörka tider som kommer det solsken. Jag väntar på våran solstråle varje månad när lönen trillar in på kontot :)
Tyckte det var svårt att komma tillbaks till jobbet efter pausen med sjukdom och pappaledigheten. Vet itne varför men det var tugnt psykiskt och fysiskt utav någon anledning, Kan inte riktigt greppa varför men jag antar att det blir så när man är borta en längre stund och tappar vad man håller på med. Va lite omotiverad i början och väldigt trött men det släpte väl ganska snabbt när tempot kom tillbaks och alla jobb började plinga i handdatorn.
Känner dock en stor press på mig själv inom jobbet eftersom jag kan lite mera än andra vilket ger mig mera jobb som kan vara lite svårare. Men det är inte alltid en fördel för man kan göra bort sig också fast man kan sin sak och det ger konsekvenser. Men i alla fall så är det jobbigt just nu, kan inte göra så mycket just nu än att känna så.
Är i alla fall glad att jag har min familj och dom stöttar mig till 100%, Känns så himla bra att veta det. Man har alltid tanken i bakhuvudet att det finns människor som stöttar och bryr sig om en. Man är inte ensam.
Nu blir det tv och sedan sängen, Peace
Kommentarer
Postat av: Miillan whit the kids
Klart att vi stöttar dig till mer än 100 % älskade du. Du är ju mannen i våra liv, för mig och för barnen, du är deras hjälte, och du är min älskade, klart vi alltid finns bakom dig då.
Vi gör allt för dig, som vi kan, och vi vill aldrig att någon ska må dåligt i slutändan, men vi kommer alltid älska dig och finnas där för dig och stötta dig, som du gör för oss. <3
Postat av: Malin
håll inte för mycket inom dig bara, det mår du bara dåligt av... bättre att prata med någon ist, vem som helst =)
Trackback
